Och för varje gång så mörknar du, och bilden drar sig undan som en dröm
Jag behöver boktips! Jag tycker om att läsa, men har svårt att hitta böcker. De senaste veckorna har jag läst Torbjörn Flygts Underdog, och tyckt om den. Jag fick boken av min bror som julklapp för många år sedan, men det blev inte av att jag läste den förrän nu. Riktigt bra är den i alla fall, men nu är den slut. Så är det någon som har ett tips eller två?
Tiden går fort, speciellt så här på hösten. Förra helgen var hösten så intensiv att jag tvungen att gå ut tre vändor och fotografera. Ett par bilder från förra söndagen:
Nu, en vecka senare, har sjuttiotalsfärgerna mattats av betänkligt och ljuset, ja hela stämningen, har blivit mer nostalgisk. Det känns som om man går runt i en super 8-film, snarare än i något modernt digitalfilmat. (Eller beror nostalgin bara på mitt bokläsande och mitt miljonprojekt till bostadsområde?) Och förra helgens risk (att allt var så intensivt vackert att man blev blind) har minskats, de större kontraskterna gör att varje glödande löv syns lite mer.
Så även om förra helgen kanske var lite vackrare så blev jag nog lyckligare av helgens promenad än av förra helgens vändor. Ja, jag tror nog till och med att bilderna blev aningens lite bättre.
Jag hade en konstig känsla inför matchen mellan IFK och Kalmar. Eftersom jag hellre ser Kalmar än Elfsborg som mästare så visste jag inte inför matchen vilka jag skulle hålla på. Men när det väl började så var det glasklart, jag kan inte hålla på ett blåvitt misslyckande. Så jag blev nöjd till slut.
Det känns lite obegripligt att den här bloggen skulle vara över tre år. Vart tog de åren vägen?
Jag var på väg att skriva något om jobbet, fast den här gången ska jag bespara er det. Men jag har märkt en tydlig trend, när det är mycket och roligt på jobbet så blir det mycket om det på bloggen. Och eftersom det nog kommer att bli allt mer (och allt roligare?) framöver, så kan ni ställa in er på att det blir mycket jobbprat här i bloggen också.
Tomas Andersson Wij i Norrköping på lördag, det ser jag fram emot!
Tiden går fort, speciellt så här på hösten. Förra helgen var hösten så intensiv att jag tvungen att gå ut tre vändor och fotografera. Ett par bilder från förra söndagen:
Nu, en vecka senare, har sjuttiotalsfärgerna mattats av betänkligt och ljuset, ja hela stämningen, har blivit mer nostalgisk. Det känns som om man går runt i en super 8-film, snarare än i något modernt digitalfilmat. (Eller beror nostalgin bara på mitt bokläsande och mitt miljonprojekt till bostadsområde?) Och förra helgens risk (att allt var så intensivt vackert att man blev blind) har minskats, de större kontraskterna gör att varje glödande löv syns lite mer.
Så även om förra helgen kanske var lite vackrare så blev jag nog lyckligare av helgens promenad än av förra helgens vändor. Ja, jag tror nog till och med att bilderna blev aningens lite bättre.
Jag hade en konstig känsla inför matchen mellan IFK och Kalmar. Eftersom jag hellre ser Kalmar än Elfsborg som mästare så visste jag inte inför matchen vilka jag skulle hålla på. Men när det väl började så var det glasklart, jag kan inte hålla på ett blåvitt misslyckande. Så jag blev nöjd till slut.
Det känns lite obegripligt att den här bloggen skulle vara över tre år. Vart tog de åren vägen?
Jag var på väg att skriva något om jobbet, fast den här gången ska jag bespara er det. Men jag har märkt en tydlig trend, när det är mycket och roligt på jobbet så blir det mycket om det på bloggen. Och eftersom det nog kommer att bli allt mer (och allt roligare?) framöver, så kan ni ställa in er på att det blir mycket jobbprat här i bloggen också.
Tomas Andersson Wij i Norrköping på lördag, det ser jag fram emot!
