Can you still feel the butterflies?
Jag tror att jag nu känner mig ungefär som ringens brödraskap när de äntligen kommer ut ur Moria, ja minus den där Gandalf-incidenten då. I två (arbets-)veckor har jag, på grund av jobbet, befunnit mig inne i ett berg. Ett berg med några riktigt stora uthuggna hallar och en myriad av svårorienterade gångar, klart värdiga Khazad-Dûm. (Okej, jag överdriver lite, men ett imponerande berg är det i alla fall.) Hur som helst, det är skönt att komma ut och hem nu under helgen.
Lite oturligt känns det väl att jag ska hamna inne i berget under årets finaste veckor, för det är inte riktigt samma sak att följa temperaturutvecklingen via SMHI-s hemsida som att se sommarvädret inifrån ett fönster som de flesta vanliga människor gör. Fast jag har haft luncherna och kvällarna på mig att njuta, även om det inte blivit så mycket av kvällarna. Det har blivit många timmars arbete de senaste veckorna, och det börjar kännas. Jag var riktigt seg i går morse, men jag räknade efter och kom fram till att jag redan innan fredagen hade passerat 40 timmar med viss marginal, och då kändes det trots allt ganska rimligt att jag hade klara problem med att komma ur sängen.
En intressant sak är hur påverkad man blir av ljus. Runt fem, sex på kvällen släcks de stora hallarna nästan ner helt, och då börjar kroppen att säga ifrån för att det är natt. När jag väl har tagit mig ut i friska luften ett par timmar senare så är det fortfarande ljust ute, och då är det som om kroppen slår knut på sig själv. Men två kilometers promenad i kvällssol och lite vårhormoner kan väcka även den segaste kropp, verkar det som.
Ni kanske undrar var jag har varit mer precist? Eftersom det här är en anonym blogg så kan jag inte skriva ut det, men det bör vara den svenska stad som har flest meter skorsten per capita. Till och med berget har rejäla skorstenar. Knappast i Tolkiens smak, förresten.
Efter helgen ska jag in i Moria igen, men eftersom den här delen av jobbet är den roligaste så klagar jag inte. (Eller jo, det är väl det jag har gjort ovanför, men jag borde nog inte göra det.) Dessutom så kommer jag snart att ha nog med flex för att kunna sluta vid tretiden under hela hösten, och det låter ju ganska trevligt.
Jag kan omöjligt komma ihåg när blåvitt senast hade 19 poäng efter de tio första matcherna i allsvenskan. Det var definitivt inte i fjol.
Det är alldeles otroligt hur mycket vackrare allt blir när löven och blommorna kommer, och det är lika otroligt att man kan vänja síg vid det så snabbt. En vecka eller två så är man blind.
Mer jobbprat. Det är kanske inte det roligaste att läsa om, men det är vad mitt liv har kretsat runt nu på sistone. (Därav den taskiga uppdateringsfrekvensen.) Nästa vecka är det bara jag från mitt företag som är i berget, så då ligger det genast lite mer ansvar på mig. Chefen såg lite tveksam ut när hon hörde att min betydligt mer erfarne kollega tänkte skicka ner mig själv, men för min del känns det ganska bra trots allt. (Man skulle kunna tro att det är chefen som skulle fatta ett sådant beslut, men icke.) Jag tror nog att jag ska klara mig, och det finns ju telefoner. Men visst är blir lite av en fågelunge som testar sina vingar för första gången nästa vecka. Men om det går bra, vilket jag tror att det kommer att göra, så tar det bort en del av känslan av bara vara en bluff. Och den skulle jag gärna bli av med.
Lite oturligt känns det väl att jag ska hamna inne i berget under årets finaste veckor, för det är inte riktigt samma sak att följa temperaturutvecklingen via SMHI-s hemsida som att se sommarvädret inifrån ett fönster som de flesta vanliga människor gör. Fast jag har haft luncherna och kvällarna på mig att njuta, även om det inte blivit så mycket av kvällarna. Det har blivit många timmars arbete de senaste veckorna, och det börjar kännas. Jag var riktigt seg i går morse, men jag räknade efter och kom fram till att jag redan innan fredagen hade passerat 40 timmar med viss marginal, och då kändes det trots allt ganska rimligt att jag hade klara problem med att komma ur sängen.
En intressant sak är hur påverkad man blir av ljus. Runt fem, sex på kvällen släcks de stora hallarna nästan ner helt, och då börjar kroppen att säga ifrån för att det är natt. När jag väl har tagit mig ut i friska luften ett par timmar senare så är det fortfarande ljust ute, och då är det som om kroppen slår knut på sig själv. Men två kilometers promenad i kvällssol och lite vårhormoner kan väcka även den segaste kropp, verkar det som.
Ni kanske undrar var jag har varit mer precist? Eftersom det här är en anonym blogg så kan jag inte skriva ut det, men det bör vara den svenska stad som har flest meter skorsten per capita. Till och med berget har rejäla skorstenar. Knappast i Tolkiens smak, förresten.
Efter helgen ska jag in i Moria igen, men eftersom den här delen av jobbet är den roligaste så klagar jag inte. (Eller jo, det är väl det jag har gjort ovanför, men jag borde nog inte göra det.) Dessutom så kommer jag snart att ha nog med flex för att kunna sluta vid tretiden under hela hösten, och det låter ju ganska trevligt.
Jag kan omöjligt komma ihåg när blåvitt senast hade 19 poäng efter de tio första matcherna i allsvenskan. Det var definitivt inte i fjol.
Det är alldeles otroligt hur mycket vackrare allt blir när löven och blommorna kommer, och det är lika otroligt att man kan vänja síg vid det så snabbt. En vecka eller två så är man blind.
Mer jobbprat. Det är kanske inte det roligaste att läsa om, men det är vad mitt liv har kretsat runt nu på sistone. (Därav den taskiga uppdateringsfrekvensen.) Nästa vecka är det bara jag från mitt företag som är i berget, så då ligger det genast lite mer ansvar på mig. Chefen såg lite tveksam ut när hon hörde att min betydligt mer erfarne kollega tänkte skicka ner mig själv, men för min del känns det ganska bra trots allt. (Man skulle kunna tro att det är chefen som skulle fatta ett sådant beslut, men icke.) Jag tror nog att jag ska klara mig, och det finns ju telefoner. Men visst är blir lite av en fågelunge som testar sina vingar för första gången nästa vecka. Men om det går bra, vilket jag tror att det kommer att göra, så tar det bort en del av känslan av bara vara en bluff. Och den skulle jag gärna bli av med.
