Jag har fått nästan allt jag drömt om, men jag fick aldrig dig
Snart måndag igen, vart tar helgerna vägen? Jag försöker komma på vad jag egentligen har gjort, men det är inte så enkelt. Ett par promenader och en massa tevesport är vad jag kan komma på, och då är det väl särskilt sporten som har fått timmarna att flyga iväg. Fotbollslandskamper mitt i natten kan förstöra även den bästa av dygnsrytmer, och när de är så sega som den senaste var så är det bättre att sova än att gå upp mitt i natten. Men det kunde jag ju inte veta i förväg.
Lite bilder får det bli. De är en vecka gamla och kommer från vinterns (hittills?) enda soliga dag. Det var fullt med folk ute och gick, ja det var till och med fler på strandpromenaden än på gågatan. Det var även gott om fotografer ute och gick, jag tror att jag såg fem personer till som var ute med en kamera. Inte så konstigt, för bilderna blir så mycket bättre med ordentligt ljus. Nåväl, här är de.
En bonusbild också till mina vänner på 47.se.
(Ja, det säger kanske något om hur tråkig min fritid kan vara ibland.)
Jag har köpt några nya skivor sedan det senaste inlägget, bland annat ett par med Tomas Andersson Wij. Han är en av de svenska artisterna där man kan få tag på gamla skivor för en 70-80 kronor, vilket är synnerligen praktiskt om man som jag upptäcker honom lite i efterhand. Ett slag för dig har jag tjuvlyssnat på innan, men det är en bra skiva. TAW har jag inte riktigt kommit in i ännu, så jag ska vänta lite med mitt omdöme. Men än så länge känns den lite för poppig, jag föredrar ensam, ledsen man med akustisk gitarr-genren. Att skriva en (i all sin enkelhet) så lysande text som den till Jag fick aldrig dig, men ha så trivialt trallande musik till borde vara straffbart. Nåja, jag kanske vänjer mig så småningom och inser storheten i den.
Det finns något väldigt fascinerande med anonyma kommentarer på inlägg som är ett par år gamla. Hur hittade personen dit egentligen?
Slutligen, tänk vad man kan hitta på tradera!
