Jag har fått en sång att sjunga, och allt ljus på mig
Då var det dags för 2008 års första inlägg.
Vad vill jag egentligen ha den här bloggen till? Inte så att jag funderar på att lägga ner den, men jag vet inte riktigt vem jag skriver för. Enligt statistiken så har jag ungefär 20-30 unika träffar per dag, men jag vet inte riktigt om jag litar på det. Det låter väl mycket. Fast hur som helst så är det egentligen inte så viktigt, så länge som det finns någon som läser här så fungerar det för mig.
Nej, det handlar mer om vad jag ska skriva om. Mitt jobbprat kan det knappast finnas så många som är intresserade av och mina sportkommentarer kommer alltid efter att ett tjog journalister eller två redan har fått tycka till i media. Och med tanke på hur lite tid jag lägger numera (jämfört med tiden innan jag hade ett jobb) på att skriva ordentligt och fundera ut fina formuleringar, så känns det som att det inte riktigt är läge för att ge sig på för ambitiösa projekt.
Jag har funderat på att skaffa mig en anonym blogg (riktigt anonym då), men om jag inte tycker att jag hinner med att skriva i en så verkar det ju lite smådumt med en till. Så det fortsätter nog som det är.
När det gäller Kalla och Tour de Ski så har det verkligen skrivits mängder, så jag tänker inte säga så mycket. Bara att det var galet bra gjort.
Fredrik Risp är skön, eller vad sägs om följande rader: Har nyligen tackat nej till både Malmö FF och ett mångmiljonbud från Elfsborg. Hade inte spelat någon roll hur mycket de erbjudit, skulle hellre sitta i turkiskt fängelse än spela för en annan allsvensk klubb än Mesta Mästarna!!
Tur att man fortfarande är så pass ung att man orkar vara uppe till tre på natten, men lite jobbigt att man är så gammal att man numera anser att det vara en prestation.
Jag måste skriva något om bussresan hem efter julhelgen. Eftersom det var jullov så var det folk överallt och extrabussar. (Jag träffade på min date från gymnasiebalen för första gången på åtta år eller så!) Efter Jönköping så satt det en (tydligen trött) tjej jämte mig, och jag märkte att efter hon somnat så började hennes huvud att luta mer och mer mot mig. Och jag blev ställd, för vad skulle jag göra om hon lutade sig så mycket att det blev kontakt?
Jag bestämde mig efter lite funderande för att det inte skulle göra så mycket, så när hon till slut hamnade så mycket på snedden att hon lutade sig med sin axel mot min så fick hon göra det. Kombinationen av skakig väg och min beniga axel löste problemet nästan direkt, men det kändes klart konstigt. Vår samlade konversation fram till dess bestod väl av "är det ledigt här? - ja, det är de.", och så sitter vi där. Jag borde kanske ha knuffat henne ifrån mig, men det hade känts lite elakt på något sätt. Fast å andra sidan så kände jag mig rätt påträngande när det blev som det blev, så jag gjorde kanske fel ändå.
