Mats-Olas Fanclub

(Skrivet i söndags, bortglömt tills idag.)

Nu är det äntligen dags för inlägget om själva resan till New York, och tankarna kring den. Ett antal månader för sent kanske, men här kommer det i alla fall.

Just nu sitter jag på bussen och skriver, jag har varit hos familjen och blivit firad. (Jag fyllde visst år för ett tag sedan.) Jag vet inte om det var bussresan i sig som fick mig att tänka på bussen Baltimore-New York, eller om det var synen av Jönköping i mörkret (från E4-an norrut) som påminde mig om när jag flög över det stora äpplet nattetid som fick igång mig. Men hur som helst, här kommer lite tankar från en bussresa i USA.

Jag åkte alltså buss mellan Baltimore och New York i somras. Jag vet inte om ni är bekanta med Simon & Garfunkels utmärkta låt America, om ni inte är det så kommer här lite bakgrundsfakta. Låten handlar (åtminstone på det direkta planet) om ett par som åker buss från Minnesota någonstans till New York. Ja först liftar de, men i Pittsburgh blir det en Greyhound. Allt eftersom färden går blir berättaren allt mer osäker på vart han är på väg, i sin "jakt efter amerika". Och på slutet räknar han bilarna som är på väg in till staden, och konstaterar att de är lika vilse som han själv.

Vad har då det här att göra med mig? Inte så mycket kanske, mer än att även jag har suttit i en greyhound på samma väg (the new jersey turnpike) och räknat bilar. Fast i mitt fall räknade jag mest för att det står så i låten, någon annan anledning hade jag inte. Själva vägen (som är en betalväg som går genom hela delstaten) var till en början en besvikelse.

Jag hade i första hand förväntat mig något som såg mer mellanvästern ut. Inte för att New Jersey borde ser ut så, utan för att det var så jag tänkte mig det den första gången jag hörde låten. (Då hade jag inte koll på att han var på väg till New York.) Andra tanken var att det skulle vara en motorväg med många filer, men även på den punkten blev jag besviken. I alla fall i början. För det var två filer i varje riktning, och lummiga träd vid sidan om som påminde om norra Tyskland. Men det ordnade till sig, för när vi närmade oss målet var det uppe i sju filer i varje riktning. Mer lagom för en av de största infarterna till den största staden i landet där allting ska vara störst.

Det var en häftig känsla att sedan se Manhattans skyskrapor närma sig när bussen passerade sumpmarken som  syns i Sopranos-introt. Hela New York var väldigt häftigt, men jag vet fortfarande inte om det var för att New York är en så fantastisk stad, eller för att det är så häftig att vara i just New York. Första dygnet kunde jag bli alldeles lycklig bara av att tänka på att jag faktiskt var på Manhattan. Lite speciellt är det ju att en europé som jag kan gå igång så på en stad i en annan världsdel. Men det beror väl på alla filmer och alla serier, som gjorde att jag faktiskt kände igen mig på något konstigt sätt. Inte så att jag kände igen enskilda hus, men ändå.

När jag väl är inne på amerikansk kultur och igenkänning så tänkte jag nämna att den enda serie jag följer på teve (för sportspegeln räknas väl inte?) är the wire på svt. Och ja, anledningen till att jag såg det första avsnittet är att den utspelar sig i Baltimore. Jag måste säga att jag är en aning besviken på att jag inte känner igen fler hus och miljöer, det enda som jag har kunnat placera riktigt är ett par scener från hamnen och dominos sugar skylten i introt. Men serien är bra, så numera ser jag den av den anledningen.

I övrigt så har jag fört över bilder från en gammal dator nu i helgen, och det var fullt nog för att få mig sentimental. Visserligen var bilderna på sin höjd två år gamla, men ändå. Det kändes väldigt avlägset, samtidigt som det känns som att det inte hänt mycket sedan dess. Men det har det nog ändå. Det fanns bilder som idag mest känns sorgliga. Inte för att det var något fel på bilderna i sig, (eller jo, det är det ibland också) utan mer för att de påminner mig om var jag befann mig. Men som tur är har mitt liv gått i rätt riktning sedan dess.

Nej, nu ska jag stirra ut i mörkret ett tag till.