Mats-Olas Fanclub

Nu är jag tillbaka igen på jobbet, efter en trevlig helg med ett väldigt roligt bröllop. Det känns lite konstigt att Stina och Daniel numera är Herr och Fru Löfgren, men jag vänjer mig nog så småningom. Annars är Nyköping vackert grönt och trevligt, men lite ensamt. Jag känner ju egentligen inte en människa här, mer än jobbarkompisarna som jag i alla fall vet vad de heter. Det känns dessutom lite konstigt att åka till en egen, tom lägenhet. Tidigare har jag ju bott i korridor, kollektiv och i villa med familjen, så det har alltid funnits någon att prata strunt med på kvällen. Eller allvar för den delen. Nu gör det inte det, men jag får väl skriva desto mer här kanske.

Jag har ännu inte kommit igång med att göra och ha med mig matlådor, men jag ska! I morgon så...

När det väl gäller mat och så så har jag fått reda på att jag kommer att få ett helt ok traktamente under tiden i USA, vilket känns bra. Nu borde det kunna finnas en del pengar kvar på kontot när jag kommer tillbaka från sommarens äventyr.

Det finns även små stunder som livar upp här på jobbet. Som när en av japanerna kom med släkt och vänner och hälsade, då blev det många bockningar och bugningar. Det är inte så lätt att veta vad man ska göra när en skock japaner hälsar på en, men jag försökte att buga tillbaka på ett så artigt sätt som möjligt. Den nya kaffemaskinen som kom i fredags fick också upp stämningen ordentligt. Det finns nog ingen bättre personalvård än en bra kaffemaskin.

Andrés Vasquez mål igår var hyfsat snyggt.