Mats-Olas Fanclub

Det pågår någon slags skivrea just nu, så i går passade jag på. Fyra skivor från cdon blev det, för 49 kronor styck. Ett alldeles lagom pris, för då det går att köpa en skiva även om man inte är säker på att man kommer att tycka om den. Egentligen räcker det med att en av fyra skivor är så bra som jag hoppas för att det hela ska vara försvarbart. För vanligtvis får man ju inte mer än en skiva för 200 kronor.

Vad är det då jag har köpt? Neil Youngs Harvest, Rogers Waters The Pros and Cons of Hitch Hiking, Johnny Cashs American III och Tomas Andersson Wijs Vi är värda så mycket mer. Gemensamt för alla skivorna är att jag inte har hört så mycket av dem, men att jag har hört mycket gott om dem. Alltså, jag har hört artisterna men inte just de här skivorna. (Fast jag har hört titelspåret på TAW-skivan, och det är värt 50 kronor bara det!) Så nu ser jag med spänning fram mot att få skivorna någon gång i nästa vecka, förhoppningsvis.

Angående Tomas Andersson Wij så ligger två nya låtar uppe på hans myspacesida, och jag tycker nog att båda (Hälsingland och Mellanstora, mellansvenska städer) är klart bra. Men jag tänker inte köpa någon samlingsskiva bara för att få tag på dem. Den här idén med nya låtar på samlingsskivor är hopplös och irriterande. Varför gör ni på detta viset?


Ett litet vårtecken: Snödropparna har kommit!