1984
Jag råkade ut för ett sammanträffande i morse. Lat som jag är hade jag inte orkat stiga upp utan låg kvar i sängen och läste Orwells 1984. Sekunderna efter att jag läst om om grannbarnens vilja att gå på de offentliga hängningarna nämner ekot att två män i Iran blivit hängda från en lyftkran, inför tusentals åskådare. Ibland är det inte lätt att skilja dikt från verklighet.
Annars är 1984 mer skrämmande och klaustrofobisk än jag kommer ihåg den. (Å andra sidan är det många år sedan jag läste den senast.) Jag har ju lyckligvis aldrig bott i något totalitärt samhälle, men jag skulle tro att Orwell beskriver det ganska väl.
Apropå totalitära samhällen, för någon månad sedan gick en av de lokala kommunister till frontalangrepp mot en tidningskrönika som tog upp kommunismens illdåd. I en längre utläggning förklarade han att det inte fanns några hållbara bevis för att Sovjet hade begått några massmord under stalintiden. Alla "bevis" var planterade av kapitalister (kapitalismen var tydligen sprungen ur nazismens ideologi) som ville baktala kommunisterna. Däremot USA hade gjort sig skyldigt till mängder av massmord.
Jag har svårt att släppa att bortförklaringarna lät precis likadant som de som kommer från de nynazister som förnekar förintelsen. De ignorerar allt som inte passar in i deras tankevärld, alla som inte håller med dem är med i en stor konspiration mot dem. Det gör det ju helt hopplöst att försöka att argumentera, eftersom alla argument och alla bevis som man kan komma med obönhörligen är fel. De ger ju fel svar. Stalins massmord är i princip så väl bevisade som de kan vara. Man har funnit massgravar, mängder av ögonvittnen har berättat och de sovjetiska arkiven innehåller detaljerade beskrivningar av vad som hände.
Ett av de mest skrämmande brukar kallas jezjovsjtjinan, eller den stora terrorn. För den som vill få en snabb inblick i rekommenderar jag varmt Peter Englunds bok Brev från nollpunkten. Mellan 1935 och 1939 blev åtminstone 700 000 personer avrättade, utan någon rättegång, för kontrarevolutionära brott. Det är högst tveksam om ens någon av de avrättade var skyldiga till att vara aktiva i någon motståndsrörelse, men genom tortyr och angiveri lyckades man få fram mängder av "erkännanden". Det gick så långt att olika avdelningar av säkerhetstjänsten NKVD tävlade, i god socialistisk anda, i vem som kunde arrestera flest spioner och kontrarevolutionärer.
Min filosofilärare på gymnasiet hävdade att man skulle vara lite extra misstänksam mot människor som har enkla lösningar på stora eller svåra problem, och det ligger nog en hel del i det.
Annars är 1984 mer skrämmande och klaustrofobisk än jag kommer ihåg den. (Å andra sidan är det många år sedan jag läste den senast.) Jag har ju lyckligvis aldrig bott i något totalitärt samhälle, men jag skulle tro att Orwell beskriver det ganska väl.
Apropå totalitära samhällen, för någon månad sedan gick en av de lokala kommunister till frontalangrepp mot en tidningskrönika som tog upp kommunismens illdåd. I en längre utläggning förklarade han att det inte fanns några hållbara bevis för att Sovjet hade begått några massmord under stalintiden. Alla "bevis" var planterade av kapitalister (kapitalismen var tydligen sprungen ur nazismens ideologi) som ville baktala kommunisterna. Däremot USA hade gjort sig skyldigt till mängder av massmord.
Jag har svårt att släppa att bortförklaringarna lät precis likadant som de som kommer från de nynazister som förnekar förintelsen. De ignorerar allt som inte passar in i deras tankevärld, alla som inte håller med dem är med i en stor konspiration mot dem. Det gör det ju helt hopplöst att försöka att argumentera, eftersom alla argument och alla bevis som man kan komma med obönhörligen är fel. De ger ju fel svar. Stalins massmord är i princip så väl bevisade som de kan vara. Man har funnit massgravar, mängder av ögonvittnen har berättat och de sovjetiska arkiven innehåller detaljerade beskrivningar av vad som hände.
Ett av de mest skrämmande brukar kallas jezjovsjtjinan, eller den stora terrorn. För den som vill få en snabb inblick i rekommenderar jag varmt Peter Englunds bok Brev från nollpunkten. Mellan 1935 och 1939 blev åtminstone 700 000 personer avrättade, utan någon rättegång, för kontrarevolutionära brott. Det är högst tveksam om ens någon av de avrättade var skyldiga till att vara aktiva i någon motståndsrörelse, men genom tortyr och angiveri lyckades man få fram mängder av "erkännanden". Det gick så långt att olika avdelningar av säkerhetstjänsten NKVD tävlade, i god socialistisk anda, i vem som kunde arrestera flest spioner och kontrarevolutionärer.
Min filosofilärare på gymnasiet hävdade att man skulle vara lite extra misstänksam mot människor som har enkla lösningar på stora eller svåra problem, och det ligger nog en hel del i det.