En liten pudel
Det är inte så många dagar sedan jag skrev det här, men redan nu måste jag erkänna att jag hade fel. Jag hävdade att jag inte bryr mig så mycket om idrott längre, men om någon hade hört mig skrika på domaren i slutet av matchen mot Trinidad & Tobago så hade den personen hört att det inte stämmer. Tur att ingen var nära mig då.
Ett mera korrekt påstående är kanske att jag inte bryr mig så mycket om annan idrott än fotboll längre.
Smällen mot Trinidad & Tobago tog hårt på mig, och ganska länge var jag förbannad på en hel hög med saker. Framför allt störde jag mig på alla motståndarnas fejkade skador, och att domaren bara la till tre (3!) minuter i andra halvlek. Obegripligt. En väldigt irriterande sak var att resten av världen höll på T&T, och gladde sig åt deras skräll. Själv tyckte jag inte det var värda det, bland annat på grund av allt sitt maskande. Jag hoppas nog fortfarande att de åker på storstryk i kommande matcher, för ännu är inte såret helt läkt. Skulle det dessutom visa sig att poängförlusten blir avgörande kommer det att ta väldigt lång tid innan jag har kommit över eländet.
Jag var på väg att posta ett inlägg här på bloggen direkt efter matchen om att jag inte skulle bry mig mer om fotbolls-vm, men så här i efterhand känns det bra att jag valde att inte trycka på Spara & publicera. För nu har jag kommit en bra bit med mitt bearbetande. Idag var det återigen roligt att titta på matcherna, och jag måste säga att Tjeckien imponerar otroligt mycket. Tänk om Sverige kunde spela lika bra som de gör, det hade varit underbart. Kanske är det bäst att poängtera att Tjeckiens fotbollslandslag inte är någon ny förälskelse, de var riktigt bra redan i förra EM. Då var de turneringens klart bästa lag och vann turneringens bästa match (mot Holland i gruppspelet), men rök tyvärr orättvist i semin mot Grekland.
Ett mera korrekt påstående är kanske att jag inte bryr mig så mycket om annan idrott än fotboll längre.
Smällen mot Trinidad & Tobago tog hårt på mig, och ganska länge var jag förbannad på en hel hög med saker. Framför allt störde jag mig på alla motståndarnas fejkade skador, och att domaren bara la till tre (3!) minuter i andra halvlek. Obegripligt. En väldigt irriterande sak var att resten av världen höll på T&T, och gladde sig åt deras skräll. Själv tyckte jag inte det var värda det, bland annat på grund av allt sitt maskande. Jag hoppas nog fortfarande att de åker på storstryk i kommande matcher, för ännu är inte såret helt läkt. Skulle det dessutom visa sig att poängförlusten blir avgörande kommer det att ta väldigt lång tid innan jag har kommit över eländet.
Jag var på väg att posta ett inlägg här på bloggen direkt efter matchen om att jag inte skulle bry mig mer om fotbolls-vm, men så här i efterhand känns det bra att jag valde att inte trycka på Spara & publicera. För nu har jag kommit en bra bit med mitt bearbetande. Idag var det återigen roligt att titta på matcherna, och jag måste säga att Tjeckien imponerar otroligt mycket. Tänk om Sverige kunde spela lika bra som de gör, det hade varit underbart. Kanske är det bäst att poängtera att Tjeckiens fotbollslandslag inte är någon ny förälskelse, de var riktigt bra redan i förra EM. Då var de turneringens klart bästa lag och vann turneringens bästa match (mot Holland i gruppspelet), men rök tyvärr orättvist i semin mot Grekland.
