I've been high. I've climbed so high. But life, sometimes it washes over me.
Så har den hänt igen, Skandalen som överskuggar idrotten. Den här gången handlar det förstås om de narkotikamisstänkta före detta friidrottarna, som fått tidningarnas krönikörer att gå upp i falsett. De går igång med den vanliga ramsan om att det skulle varit en så rolig fest, men så blir allt förstört av dessa hemska människor. Nu kommer ingen längre att minnas idrotten, utan bara Skandalen. Se här vad den kroniskt magsura härdsmältan på gp skriver, för att förstå vad jag menar.
Vet ni vad, kära journalister? Jag tror inte alls att Patrik Sjöbergs kokaininnehav kommer vara det längst bestående minnet hos särskilt många. Det kommer faktiskt idrotten att vara. Höjdfinalerna, Olssons comeback och Kallurs finallopp. Fast vilken av Klüfts alla segrar det var kommer det kanske vara svårare att komma ihåg. Det är möjligt att journalisterna främst kommer att minnas skandalerna, men det beror väl snarast på att de möjligen är större rent journalistiskt. De gör sig bättre på löpsedeln.
Vad grundar jag detta på? Erfarenheten från tidigare mästerskap, naturligtvis. På ett mina videoband finns OS-krönikan från 2004 inspelad, och den är väl ett tydligt exempel på detta. Albert Svanberg och Peter Jihde minns OS, och säger att den största grejen var den grekiska dopinghärvan. Och på ett sätt har de rätt, under mästerskapet var det den största händelsen. Men så här i efterhand, vad är det man minns? I varje fall för min del är det J-O Waldner och friidrottsgulden, speciellt Stefan Holms.
Journalister har en tendens att övervärdera journalistiken. Naturligtvis, alla övervärderar vi väl vikten av det vi håller på med. I nämnda OS-krönika ägnas en hel del tid åt kommentatorernas insats, om Paolo Roberto och skrikaren som kommenterade kanotfinalen. Kul kanske, men inte särskilt bestående minnen hos mig. Själva idrotten har, snarast inbyggt i sig, en fantastisk dramaturgi, en förmåga att fängsla som är större och starkare än de skandaler som journalisterna gräver fram. (Eller får serverade på siverfat, som den senaste.)
I det här fallet är jag övertygad om att knarkskandalen snart är glömd. Före detta stjärnor, som än så länge bara är misstänkta för ett brott som inte ens hamnar i domstol. Enda stället som det här är en stor händelse är på löpsedlarna.
Och ärligt talat, hade det inte varit mer överraskande om Sjöberg hade hållit sig till reglerna?
Vet ni vad, kära journalister? Jag tror inte alls att Patrik Sjöbergs kokaininnehav kommer vara det längst bestående minnet hos särskilt många. Det kommer faktiskt idrotten att vara. Höjdfinalerna, Olssons comeback och Kallurs finallopp. Fast vilken av Klüfts alla segrar det var kommer det kanske vara svårare att komma ihåg. Det är möjligt att journalisterna främst kommer att minnas skandalerna, men det beror väl snarast på att de möjligen är större rent journalistiskt. De gör sig bättre på löpsedeln.
Vad grundar jag detta på? Erfarenheten från tidigare mästerskap, naturligtvis. På ett mina videoband finns OS-krönikan från 2004 inspelad, och den är väl ett tydligt exempel på detta. Albert Svanberg och Peter Jihde minns OS, och säger att den största grejen var den grekiska dopinghärvan. Och på ett sätt har de rätt, under mästerskapet var det den största händelsen. Men så här i efterhand, vad är det man minns? I varje fall för min del är det J-O Waldner och friidrottsgulden, speciellt Stefan Holms.
Journalister har en tendens att övervärdera journalistiken. Naturligtvis, alla övervärderar vi väl vikten av det vi håller på med. I nämnda OS-krönika ägnas en hel del tid åt kommentatorernas insats, om Paolo Roberto och skrikaren som kommenterade kanotfinalen. Kul kanske, men inte särskilt bestående minnen hos mig. Själva idrotten har, snarast inbyggt i sig, en fantastisk dramaturgi, en förmåga att fängsla som är större och starkare än de skandaler som journalisterna gräver fram. (Eller får serverade på siverfat, som den senaste.)
I det här fallet är jag övertygad om att knarkskandalen snart är glömd. Före detta stjärnor, som än så länge bara är misstänkta för ett brott som inte ens hamnar i domstol. Enda stället som det här är en stor händelse är på löpsedlarna.
Och ärligt talat, hade det inte varit mer överraskande om Sjöberg hade hållit sig till reglerna?
