Om vetenskap och ego
”Alldenstund mitt förstånd är tillräckligt vaket och rörligt för att uppfatta vad som förenar tingen … och på samma gång tillräckligt stadgat för att urskilja de finare olikheterna mellan dem; enär naturen gjort mig ivrig att utforska, tålmodig att tvivla, fallen för begrundan, sen att bedyra, villig att ompröva och mån om att ordna och tillrättalägga; och då jag varken hyser överdriven svaghet för det nya eller beundran för det gamla och avskyr alla former av bedrägeri, ansåg jag mitt intellekt ha ett slags förtrogenhet och släktskap med sanningen.”
Ovanstående är sagt av Francis Bacon, engelsk vetenskapsman med ett hyfsat stort ego och ett klart problem med att sätta punkt. Jag har hämtat det från boken Matematikens kulturhistoria av John McLeish.
Alla har väl något som får ens ego att växa. Man kanske har en snygg flickvän eller så spelar man i ett band och har en publik som jublar åt en när man står på scen. Om man inte har något annat kan man alltid vara lite stolt över att skrivit ett exjobb med titeln ”Quantum billiard simulations using electrical resonance circuits”. Imponerande va!
Eller så skaffar man sig en blogg...
